Strejk

 

Gårdagen blev en lugn onsdag. Jag knallade bort och hämtade ut mina sprutor på apoteket och gick hem igen. Gubben och brorsan åkte då iväg till Skandinaviska för att köpa sill och sedan tog de en sväng till Mercadona för att köpa några saker där med.

Det kom ett meddelande från sjukhuset att jag hade en teletid men inte vilket datum den gällde så jag bad tolken ringa och kolla varför jag fått detta meddelande. Hon ringde tillbaka på eftermiddagen och berättade att hon i reception kunde inte se att jag hade någon tid och det lät väldigt mysko eftersom jag även har min läkartid på måndag.

Tolken berättade att hon läst att det är storstrejk nu bland läkarna för att de är missnöjda med sina arbetsförhållanden. Men att receptionisten på sjukhuset inte nämnde något om denna strejk utan kringgick hennes frågor när hon skulle svara på dem.

Jag själv har inte hittat något om någon strejk på nätet när jag sökte på svenska men igår efter jag fick en länk från tolken om strejken så sökt jag på spanska och då fick jag upp massor om det.

Så nu vet jag inte om det blir samma visa på måndag med min läkartid. Eller är strejken avblåst då och min läkare är tillbaka.

Så nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta längre.

Godmorgon.

En lugn och skön dag

 

Vi tog det lugnt på förmiddagen, jag lyssnade på bok och gubben och brorsan satt försjunkna i varsitt korsord. När vi var klara med våra avslappningsövningar framåt eftermiddagen tog vi bilen bort till La Zenia för att ta ut medicin. Jag behövde nya sprutor och gubben hade lite piller som han skulle hämta ut. Mina sprutor fanns inte hemma så de fick beställa hem dem. Jag kunde fått hämta dem redan på kvällen sa kassörskan men jag hämtar dem idag istället.

Vi åt hemmagjord pizza nere på altanen på kvällen och sedan blev det kaffe och en glasstrut på taket till ett parti plump. Det var hur många år sedan som helst som vi spelade kortspelet plump, men det var kul.

Jag hoppade i säng redan vid 20.30 och somnade strax där efter.

Tog en morgonrunda genom byn på morgonen.

Spelar ingen roll hur varmt det är, La Zenia är fullsmockat med folk oavsett.

Vi åt på altanen för jag orkade inte släpa upp 2 plåtar med pizza till taket. Jag kunde ha skurit upp dem i bitar och lagt på ett fat, men det orkade jag inte heller 😁🙈.

Norpade bilder från insta på våra 2 minsta barnbarn.

Som har det mysigt hemma i Sverige i sommarvärmen.

Trevligt besök

 

Igår började dagen lite down men som sedan förändrades till det bättre på seneftermiddagen när vi fick besök av Marie och Stefan.

För att dagen var lite down var för jag hade förväntningar att jag skulle se en ny läkartid i min sjukhusapp som aldrig dök upp. Så tårarna var nära för allt och inget. Även när gubben och brorsan var vänliga och sa att jag skulle vila, då började de att rinna då med.

Men i morse när vi hade ätit frukost så klickade jag in på appen och såg att nu fanns det en ny tid till läkaren igen. Så på måndag har jag en tid och tolken har vi meddelat så hon dyker upp med.

Vi bjöd på lite tapas på taket när Marie och Stefan kom, och sedan satt vi där tills mörkret föll och jag började bli trött. Vi pratade ifatt det vi missat med varandra sedan vi sågs sist och även en massa gamla minnen som man har. Härliga timmar som skingrar tankarna för en annan.

En vacker ingång som vi passerade på morgonpromenaden.

Lite disigt över havet.

Solen fick kämpa sig igenom molnen.

Som aldrig verkade ta slut.

Någon snygg förebild blev det inte, för det glömde jag bort.

Ingen vinst

 

Ulrika och Mats hörde av sig och undrade om vi hade lust att spela minigolf med dem, och det hade vi allihopa. Så vi möttes upp vid minigolfen vid lunchtid. Varmt som sjutton var det igår och någon skugga var det svårt att få tag i vid alla 18 hålen. Men där det fanns så ställde man (jag) sig där och väntade på sin tur. 

Den här gången vet jag inte vad som hände med mitt spel 😮. Kanske var det fel på klubban eller så var inte min boll rund 😉😂, för jag vann inte utan kom näst sist. Men ett par trevliga timmar flög iväg i värmen i alla fall.

När vi kom hem så lade jag mig i en solstol efter vi hade ätit restmiddag och där låg jag tills det var dags för kvällsfikat. Vi spelade klart våran omgång av UNO som vi börjat på dagen innan. Lite jobbigt spel när man inte spelat det på ett par år. Så många regler hit och dit.

Jag gick och lade mig tidigt och somnade med en gång då jag släckte lampan.

Nerium Oliander blommar för fullt nu och har en doft som väcker minnen när vi åkte till Gran Canaria förr om höstarna.

Söndag och inte en kotte syns till när man tar morgonpromenaden.

Varmt och svettigt men skoj.

Klart det blev en kaloririk sak till kvällsfikat igår med.

Det var lördagen

 

Det fick bli en sväng till Mercadona och fylla upp lite i kylen igen. Det var lagom med folk i affären för de flesta var nog på stranden eller på marknaden. Så det gick fort att plocka i varorna vi skulle ha i vagnen och sedan vända hemåt igen. 

Gubben och brorsan åkte iväg och handlade lax för det fanns ingen lax i fiskdisken på vår Mercadona. Jag själv tog en tupplur på soffan under tiden.

Sedan blev vi kvar på taket hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig. Eller jag gick och lade mig och gubbarna gick till poolen och tog ett kvällsdopp.

Ingen sol i sikte när vi gick förbi havet på morgonen.

Ser inte vackert ut på tallriken men gott var det till kaffet. Stekta nektariner i smör, socker och honung till en klick vaniljglass. Toppade med en smulad muffins och solrosfrön.

Fredag den 13:e

 

Jag är inte så skrockfull och fredag den 13:e har aldrig räknats som en otursdag för mig, men igår så ändrades det radikalt. 

Jag hade en läkartid kl.13.00 och en kvart innan hade vi bestämt med våran tolk. Jag plockade ut min nummerlapp och sedan satte vi oss och väntade att mitt nummer skulle dyka upp på skärmen.

När klockan var 13.15 så sa tolken att hon skulle knacka på läkarens dörr och ser om hon är där. Det var kolsvart i hennes rum och ingen läkare syntes till. Vi såg att några andra som satt och väntade gick och tittade i dörrarna bredvid vår läkares och det var lika mörkt i dem.

Tolken gick till receptionen och frågade var min läkare var och om hon kunde försöka kalla på henne. Till svar fick hon att medicinläkarna strejkade igår och hon kunde ingenting göra. Receptionisten sa att om jag ville klaga att jag inte fått någon upplysning om detta så skulle jag gå en trappa ner och ställa mig i kön där och framföra min klagan. Men jag sa till tolken att det orkade jag inte, även om det kanske skulle varit bra om jag gjort det.

Receptionisten sa även att jag kommer att få en ny tid till min läkare i min app. Okej svarade jag bara och sedan gick vi ut från sjukhuset. Sa till tolken att jag hör av mig när jag fått min nya tid och önskade henne en trevlig helg och jag och gubben åkte hem igen.

Så fredag den 13:e kommer nu att vara en otursdag för mig. I alla fall ett tag framöver tills detta har lagt sig och den positiva andan arbetats upp igen.

En molnig morgon.

Vi grillade på kvällen.

Och jag gjorde ytterligare en hittepåkaka till kvällsfikat.

Vi fick det här spelet av grannarna som sålde sitt hus och igår så testade vi det. Man skulle bilda ord vågrätt och lodrätt på en sin spelplan.

Plötsligt hände det

 

Vi gick iväg och spelade lite minigolf igår och dra på trissor, jag vann 😁.

Jag vet inte vad som hände men jag slog så några slag på varenda bana förutom på en som jag fick 6 slag på. Även gubben och brorsan undrade om jag hade tagit något 🤪 innan vi började spela. Men det enda var en Cola Zero som jag druckit och den tror jag inte hade någon inverkan på mitt spel.

När vi spelat färdigt så gick vi hem till Ixa igen och sedan blev det takhäng resten utav dagen. Vi åt pasta till middag och senare på kvällen blev det glass till kaffet och lite kortspel innan läggdags.

Den (solen) var där bakom molen någonstans.

Märkligt 🤔 hur gjorde syrran tänker bror min här.

Absolut största tystnad och koncentrationen är stenhård.

Men inget hjälpte för mina medspelare utan jag gick obesegrad ut ur spelet.

En hittepåglassbakelse till fikat. Muffins, citronsorbetglass, hallon och kanel.

Mittiveckandagen

 

Vi gjorde inte många knop här hemma igår utan förflyttade oss i trädgården och på taket till olika stolar. Jag för att söka skugga men brorsan och gubben satt i solen vissa stunder.

När det var dags för middag framåt kvällen fick det bli rester från dagen innan, för det blev så många enchiladas över. Men det var lika gott igår som dagen innan.

Vi spelade lite spel innan solen gick ner och vi traskade ner från taket. Sedan blev det straxt där efter natti, natti för min del.

Höll på att glömma att skriva att jag fick en läkartid på fredag i min sjukhusapp igår med. Så vi tog kontakt med vår tolk så hon följer med oss då.

Lite soldis på morgonen.

Den här bilden kom i morse till oss. Amelia har skolavslutning idag och till hösten börjar hon ettan.

Från moll till dur

 

Gubben min har fått en guldstjärna till för allt han gör för att vi ska komma framåt i mitt ärende. När jag själv tycker det känns som jag står på botten igen och trampar så kämpar han på och gör det jag inte orkar göra, som att tala om för tolken vad hon skulle göra igår när hon ringde tex.

Och det gubben bad henne om igår det ringde hon tillbaka på eftermiddagen och berättade vad hon fått veta. Hon hade fått tag i min läkare och hon sa att mina blodvärden var bra enligt provsvaren men att hon inte fått något svar från biopsinundersökning ännu. Hon skulle jaga på om det sa hon. För de kan inte bestämma någon behandling på mig innan hon vet det svaret.

Det svaret från tolken gjorde mig lite mer uppåt än tidigare även om jag inte vet vilken behandling som kommer att sättas in på mig när det är dags. Men lite kött på benen är bättre än ingenting alls.

Men ändå så undrar man varför inte läkaren ringde och sa detta på teletid jag hade med henne. Men man ska inte grotta ner sig i sådant som redan har varit utan blicka framåt istället och ha positivt tänk 😊👍.

Lite vågor på havet.

Gick till Lidl för att handla tortillabröd och fick se dessa godingar som fick följa med hem till fikat. De var fyllda med pistagekräm.

Vi gick till Da Mario och delade på denna pizza till våran öl.

Sedan knallade vi hemåt igen i den kvalmiga värmen.

På kvällen åt vi enchiladas på taket och sedan spelade vi Skip-bo innan vi tog kväller.

Ringde hon

 

Nej, det gjorde hon inte. Nu är det andra gången som detta händer när jag har en inbokad teletid med min läkare. Jag blir både ledsen, arg och frustrerad. Varför boka en tid med en patient när man inte ringer. Väldigt nonchalant tycker jag.

Jag hade en tid före 09.00 igår till laboratoriet på sjukhuset för att ta nya blodprover igen. Så jag tänkte att läkaren kommer säkert ringa efter att hon fått svaren från dem. Men så blev det inte utan dagen gick och blev kväll och ingen ringde.

I morse såg jag att tiden var borttagen i min sjukhusapp som jag får in mina tider i från sjukhuset, och någon ny teletid är inte inlagd.

Vi får se om det händer något idag och så har gubben skrivit till tolken nu på morgonen med.

Två som väntade på att solen skulle stiga upp.

Ixa gillar brorsan och brorsan gillar Ixa.

En trött liten tjej som somnat in på kvällen uppe på taket.

Sköna söndag

 

Det blev en lugn och skön söndag som vi spenderade hemmavid. Ingen av oss hade lust att traska iväg till någon bar eller till havet, utan vi var bara hemma.

Alla var vi väl lite trötta eller gubben och brorsan i alla fall som varit uppe sent dagen innan, jag är ju lite trött oavsett nu. 

Så istället så pratade vi ifatt allt som vi missat med varandra sedan vi sågs sist (oktober) även om vi pratats vid på mobilen.

Så dagen gick och snart så var det kväller igen. Vi hoppade faktiskt i säng redan efter 22.00 och då var jag väldigt trött.

Lite disigt nere vid havet på morgonen.

Solen var på väg upp och vi skulle möta den runt hörnet där borta.

Gjorde en asiatisk hittepårätt till middag och den blev uppskattad.

Hände inget särskilt

 

Lördagen blev lite av en städdag. Jag tvättade och tog ett varv med dammsugaren. Gubben tog en sväng med vattenslangen över växterna både i trädgården och på taket, och när jobbet var klart blev det ryggläge ett tag i solstolen i skuggan.

Sedan skenade timmarna iväg och snart så var det kväller. Vi kollade lite på tv:n innan gubben gav sig iväg mot flygplatsen för att hämta brorsan.

Jag och Ixa gick och lade oss och jag somnade rätt snart. Och när gubben och brorsan kom hem så hörde jag ingenting, så jag måste ha somnat in stenhårt. När jag kramat om brorsan så gick jag och lade mig igen och somnade rätt så snart. Sedan blev jag väckt som vanligt av Ixa lite före 06.00 och då gick hon och jag ut på våran morgonpromenad.

Lite soldisigt på morgonen.

Här står de våra 3 svärmors kuddar som gubben vill bli av med. Inget som man själv bär ner från takterrassen i sina krukor. Inte ens 2 kan bära dessa utan att bli stucken.

Fyllde upp skåpen

 

När allt var fixat hemma så åkte vi ner till Mercadona för att handla lite, för imorgon så dyker brorsan upp hos oss och ska vara här ett par veckor. Det ska bli så skoj att få ha honom här igen.

När varorna var inplockade där de ska vara satte vi oss i skuggan i trädgården och bara njöt. Men efter ett tag kände jag att jag nog skulle måla en stund och lyssna på min bok samtidigt på altanen. Det var veckor sedan jag tog i penslarna så nu var det dags.

På seneftermiddagen gick vi upp på taket och åt smörgåstårta och tog ett glas vitt till den. Sedan blev vi kvar där till kvällen. Blev lite tv-tittande innan vi hoppade i säng.

Godmorgon fina fredag.

Här ligger Ixa och spanar in fåglarna.

Är det fler som kommer undrade gubben när han såg smörgåstårtan. Men det var det inte utan nu har vi en bit till idag med.

 Var skönt att koppla bort tankarna ett tag och bara låta penseln göra sitt.

Det var torsdagen

 

Min tid var 11.00 på sjukhuset och vi var där en kvart innan för vi skulle möta upp tolken utanför. Tolken hade sagt till mig att läkaren tyckte att hon skulle vara med eftersom jag skulle skriva under att jag godkände undersökningen. Men i efterhand nu så hade kanske inte någon tolk behövts, för detta har jag gjort varje gång de gjort en undersökning på mig.

Vi satt där alla 3 i väntrummet med hur många dörrar som helst framför oss och väntade på min tur. På min nummerlapp stod det att jag kunde få dörr 125-128 när mitt nummer kom upp på skärmen. Men så blev det inte, utan när mitt nummer kommer upp så står det dörr 101. Då var det skönt att ha tolken med sig som sprang till receptionen och undrade vad det var frågan om. Han i receptionen hjälpte till och sa att det snart skulle komma en syster i någon av de dörrar som stod på min nummerlapp.

Efter en stund dök det upp en syster och sa att jag skulle följa med henne. Jag fick ta av mig på överkroppen och sedan lägga mig på britsen. Läkaren kom in och förklarade på engelska att jag skulle bli bedövad och inte känna någonting när han tog prover från lymfkörteln.

Den här känslan att inte känna men höra hur de pratar över huvudet på mig när de håller på med mig, får mig att må illa och ge mig en konstig känsla i kroppen. Jag blundar hårdare och försöker att skingra tankarna och tänka på annat. Nynnar i huvudet på en melodi och tänker nu är det snart klart.

Det tog en kvart och läkaren tog fyra prover och han frågade om jag känt något av det han gjort. Jag skakade lite lätt på huvudet för jag kunde inte säga no för jag kände bara hur gråten växte i mig.

När jag kom ut där ifrån så såg gubben med en gång att jag inte var okej och frågade om det gjort ont. Då brast det och tårarna började att rinna och jag svarade nej det gjorde det inte. Men anspänningen släppte och jag behövde få ut tårarna.

Nu har jag ett plåster på halsen som ska sitta där i 2 dygn och sedan ska jag tvätta och hålla såret rent när plåstret tas bort. Om det skulle bli några komplikationer ska jag höra av mig till sjukhuset direkt.

Sjuksystern sa att det kan ta upp till 14 dagar med provsvaret. Låter lite länge i mina öron, eller jag kanske har förtur, som jag hoppas på.

Det blev vila hela dagen igår efter sjukhusbesöket.

Undersökning igen

 

Igår morse vid 04.15 kramade jag om dottern som skulle åka hem till Sverige igen. Gubben och hon åkte iväg till flygplatsen och jag och Ixa gick och lade oss en stund igen innan det var dags att gå morgonpromenad.

Det var verkligen soldis när vi kom ner till havet och det såg nästan ut som det skulle vara sand i luften. Men nej det var det inte läste jag på nätet när jag kom hem, utan det var rök som kom över atlanten in över Europa från Kanadas skogsbränder.

Först så ringde sjukhuset mig och sa att jag skulle göra en biopsi på torsdag kl.11.00 och strax där efter så ringde tolken och sa detsamma. Läkaren hade sagt till tolken att de måste ta ett vävnadsprov på mig för att mina lymfkörtlar på vänster sida är så svullna. De måste se om de har med cancern att göra eller om det är något annat de är svullna för.

Ja så idag är jag på sjukhuset och gör ytterligare en undersökning och den kommer jag att få svar på måndag om. Så man kan säga att man står och hoppar på samma ruta hela tiden och inte kommer  framåt som jag vill. Men nu är det som det är och det är bara att hoppas att de kommer fram till något någon gång.

Väldigt disigt.

Lunch på strandn

 

Dagen började med soldis och molnighet men värmen bestod. Vi hade bestämt att vi skulle åka bort till Mil Palmeras och äta lunch på stranden där, och ingenting är ju bättre om det inte är gassande sol när man ska äta mat även om det fläktar vid havet.

Men innan vi for iväg åkte papayan ner. För nu har vi nu dagligen sedan Sophie kom till oss gått och känt och klämt lite på skalet på den. Är den mogen eller ska den hänga lite till. Vi gissade vikten på den och gubben blev närmast på sin gissning.

Vi åkte inte direkt till Mil Palmeras för Sophie var tvungen att besöka 2 st. Chinobutiker på vägen innan, hon hittade lite rekvisita till Axels skolpjäs som han ska vara med i.

Det var inte alls mycket folk på stranden eller på strandbaren när vi kom fram och det kändes skönt och vi kunde bara välja ett bord som vi ville ha. Vi bestämde att vi skulle ta in lite tapasrätter och det slutade med 7 st. och det var inget fel alls på någon av dem, men jösses så dyrt det blev. Men det var en trevlig lunch och mysigt att göra den ihop med dottern så det vägde upp alltihopa.

När vi kom hem så tog sig dottern ett dopp i poolen och jag somnade en stund i solstolen på taket och gubben pysslade lite med växterna.

När kvällen kom och det var dags för middag så var ingen av oss direkt hungriga så vi tog en enkel kvällsmat istället alla 3.

En molnig morgonpromenad.

Det här var vad den vägde.

Och summan av kardemumman så skulle vi ha kunnat väntat ett par dagar till för den var inte mogen rakt igenom.

Det blåste vid havet men inga kyliga vindar.

I väntan på att rätterna skulle droppa in på bordet.

Friterade boquerones, hur gått är inte det.

Och friterade gambas är bara mums.